Femmil och hockeyfinal – och dopning?!?

Jaa, hockeyfinalen, vad ska man säga? Kanada var mycket bättre än Sverige. Resultatet, 3-0 till Kanada, kunde har varit mer – Henrik Lundqvist räddade bra många puckar idag.

En rolig grej – på Facebook och Twitter trendar taggen #hardtotrashtalkSweden – fylld av kanadensare som inte kan snacka skit om Sverige!?

Och sen, dopningsbeskedet. Niklas Bäckströms A-prov från i fredags visar positivt för substansen pseudoefedrin. Enligt uppgift ingår den i en allergimedicin (Clarityn D) som han ska ha tagit i flera år. Ämnet är dopningsklassat av WADA (World Anti Doping Agency).

Konstigt. Hm, mer om detta kommer.

Tillbaka till den riktiga sporten.

Och femmilen då. Anders Södergren, Daniel Richardsson och Johan Olsson för Sverige. Svenskarna gjorde ett starkt lopp och slutade på platserna 7, 8 och 9.

Ryssarna gjorde en grym avslutning i sista backen och krossade allt motstånd med en helrysk pall: Legkov, Vylegsjanin och Tjernousov sopade banan med de övriga. Snacka om att lyckan var total på läktaren – och på banan!

Anders var uppe och körde flertalet gånger under loppet. Men när Legkov ryckte i sista backen orkade han inte hänga med. – Jag kan inte vara missnöjd, jag gjorde precis allt jag kunde.

Daniels plan var att vara med i sista backen men det gick inte, skadeperioden har gjort att han saknar uthållighet i fristil, men han tyckte ändå att det var ett bra lopp. – Men det är medaljerna man vill åt.

Johan säger att det inte fanns något i benen idag, att han inte samlar på topp 10-placeringar, och att för lite fristilsträning (pga skada) gjorde att han kände sig som en pensionär idag. Jo, tack, en pensionär som går in på nionde plats i OS!

Som uppladdning inför hockeyfinalen såg jag SVT:s dokumentär CCCP hockeyom superfemman, Krutov, Larionov, Makarov, Fetisov och Kasatonov.

Det var på 80-talet, den tiden Sovjetunionen med Tichonov som tränare och superfemman som trumfkort mejade ner motståndet som en maskin. Hockey var en statsangelägenhet och alla talanger fångades in i militärlaget, CSKA Moskva. Elva månader om året bodde på en militär träningsanläggning borta från sina familjer. Och de tränar jämt. Inget lämnas åt slumpen.

På slutet av 80-talet sveper Glasnost in över Sovjet. Men inte över hockeyn. Till slut protesterar Larionov och Fetisov och vill slippa lägret och få bo med familjen, och till och med bli proffs i Nordamerika. Men då skär det sig totalt mellan spelarna och tränarna.

Sovjet släpper dem inte utan kräver ett guld till, i VM i Stockholm 1989. Det blir superfemmans sista stora turnering och de tar guld. Efter den turneringen åker de alla till NHL, där några lyckas och några inte. Nu är alla utom Larionov tillbaka i Ryssland, verksamma inom ishockeyn.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s