Det här med att gå all in på hockey… #lakerslakejer #vaxjolakers

Det här med att gå all in på hockey… #lakerslakejer #vaxjolakers

Efter att ha följt Växjö Lakers ett tag med mer och mer ökande intensitet och intresse, bestämde jag mig förra sommaren för att gå all in på hockeyn.

Det resulterade i ett säsongskort (lakejkort på ståplats), en träningsmatch hemma, tre chl-matcher hemma, 24 av 26 hemmamatcher i shl, sex bortamatcher i shl, sex hemmamatcher (alla) i sluspelet, tre bortamatcher i kvarten, samt en hemmamatch för J20 i slutspelet.

Och så gick jag kursen Ishockey – kultur och samhälle på Linnéuniversitetet, och skrev där en rapport om hur kvinnliga hockeysupportrar bemöts och har det i shl. Det arbetet publicerades som ett blogginlägg på Hockeysverige.se. Det gjorde att jag medverkade i radiosportens podd istid, som delvis även sändes i ”vanliga” radiosporten, och dessutom var jag med live i P4 Kalmars sändning. SOm en bonus fick jag dessutom också god kontakt via sociala medier med några kvinnliga supportrar runt om i landet.

Jag gick också på något medlemsmöte i Lakers lakejer, och på årsmötet. Samt hjälpte till att lägga ut papper m info på stolarna i vida inför en match. Jag var också på Lakers-dagen, samt de VIP-kvällar och liknande arrangemang vlh ordnade.

Okej, det blev alltså ganska mycket all in förra säsongen. Men allt är ju relativt…

I år har jag (självklart) kvar lakejkortet och min plats på västra stå som jag la beslag på i januari, efter drygt halva förra säsongen. (Jag stod på ett annat ställe första halvan.)

Hittills har jag varit på rung fem isträningar, inkl säsongens första, på skills competition och på alla hemmamatcher, inkl träningsmatch o chl-matcher. Jag var med på första bortaresan,  premiären, o var då bussvärd. Jag var med på lakejgolfen och första VIP-kvällen. Jag har också varit på ungefär tre juniormatcher, inkl någon träningsmatch, jag har sett årets start på Lakers hockey Stars, jag har hjälpt till att placera ut ett tifo och varit med o tillverkat ett annat.

Jag sitter nu som suppleant i styrelsen på Lakers lakejer och har varit med på tre styrelsemöten (tror jag), ett möte med vlh och ett medlemsmöte – hittills. Jag har lärt mig publicera på (delar av) lakejwebben och har åtkomst till LLs sociala medier. Jag sköter (främst) Instagram där jag redan publicerat ofattbara cirka 150 bilder o filmer (de flesta som jag har tagit själv) och som dragit dit mer än 200 nya följare på två månader. Jag publicerar även en del på LLs webb, Facebook o Twitter och har vårdnaden om LLs digitalkamera.

Och plötsligt diskuterar man J20s form och nya tränaren med ett par intresserade på Twitter vid 22-tiden en lördag kväll. Eller så tillbringar man en fredagkväll mer att såga rör och montera flaggor till ett tifo. Eller en tidig söndagmorgon (kl 9!) med att titta på o filma ett gäng femåringars första skär på isen. Eller så ägnar man nån timme en lördagnatt åt att skriva ett blogginlägg om detta med att gå all in för hockey…

All in kan ju betyda olika saker, och vad som ena året verkar vara otroligt mycket all in, är nästa år normalläge och inget konstigt. Så då är det väl bara att öka och gå ännu mer all in, om det känns bra. Och det gör det!

 

Annonser
Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Från upprörd och irriterad till inspirerad och motiverad #blogg100 #växjölakers

Från upprörd och irriterad till inspirerad och motiverad #blogg100 #växjölakers

Härmed knyter jag nu faktiskt ihop säcken för årets #blogg100-utmaning på ett ganska snyggt sätt, tycker jag i alla fall själv…

Jag började nämligen den 1 mars sur, irriterad och upprörd över att SVT lyckats med konstycket att bryta en direktsändning av en omhoppning i världscupens europafinal i Scandinavium för att sända program från UR. Och jag slutar den inspirerad och motiverad efter att i dryga två timmar utan paus lyssnat på Växjö Lakers tränare Sam Hallam.

Sams budskap? Balans. Rätt förväntningar. Fokus. 

Ridsport och hockey, ett gammalt och ett återupptäckt intresse som båda har tagit en hel del av min tid de senaste månaderna. Och som kommer att fortsätta ta stor del av min tid – en ökande del skulle jag säga. Åtminstone för det ena av dem…

För som nån sa efter dagens föreläsning: nu vill man ju bara att hockeysäsongen börjar igen, så man får ta med sig Sams klokskap och försöka se det han ser när han (och resten av teamet) arbetar med laget både inför och under matcherna. Men med drygt två månader till säsongsstart är det väl bara till att fortsätta följa silly-säsongen och hålla tummarna för en eller ett par schyssta forwards till!

Men som sagt, nu vill jag ju bara se på hockey! Och fundera på vem som är det bortskämda rikemansbarnet och vem som växt upp med en ensamstående mamma som kämpat sug igenom livet. Och på vilka som lämnat av vilka skäl. Och vilka som stora egon. Lite insights fick man allt under kvällen…

Så vilken tur att det finns en massa klipp man kan kika på på nätet. Och vilken tur att någon råkar ha spelat in en viss sjätte finalmatch, så man kan se den hur många gånger man vill…

Jaha, det var alltså de hundra bloggdagarna. Förra året ”dog” bloggen nästan helt efter målgång. Men i år blir det absolut en fortsättning! Fast kanske inte nödvändigtvis var enaste dag. Utan mer när det känns rätt.

Att sätta rätt förväntningar, alltså, både på mig som skribent och bra att veta för mina eventuella läsare.

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Jag har inte hållit räkningen, men som tur är är det många andra som också deltar i #blogg100 – bloggutmaningen som handlar om att blogga hundra dagar i rad. Och tack vare dem vet jag att det är dag 99 idag. Näst sista dagen.

Har jag då några kloka funderingar eller råd eller, ja, vad vet jag, när det gäller bloggande?

Mja, jag deltog för första gången i blogg100 förra året, och då lyckades jag också ta mig hela vägen. Men efter de hundra dagarna bloggade jag bara någon väldigt enstaka gånger till under hela året.

I år hade jag egentligen inte tänkt vara med överhuvudtaget, men så råkade jag behöva ett utlopp för en massa irritation den 1 mars i år, och då skrev jag ett blogginlägg och la till mig på blogg100-listan, och så plötsligt var jag igång!

Men årets ambition när det gällde själva skrivandet har inte alls varit högt ställt, utan det har bara handlat om vad som kändes bra i stunden. Och det känns väldigt bra! Jag har skrivit helt för min egen skull, den här gången.

Fast, helt ärligt, hade det inte varit för 100-grejen hade jag inte skrivit alla dagar. Det finns inte alltid något att skriva om, liksom. Vardagslunk som bara maler på, det känns ju inte så kul.

Desto roligare (för mig!) var då det där hockeyföljandet som bara eskalerade och nästan exploderade nu under våren. Men det var så underbart härligt att följa med en liten bit i den fantastiska hockeyresa som Växjö Lakers har åstadkommit!

Det var helt galet och fantastiskt att vara på plats i Vida arena torsdagen den 23 april och få vara med i segerruset som bröt ut när Lakers i den 30:e övertidsminuten genom Toumas Kiiskinen sätter det avgörande 3-2-målet. De vände ett underläge med två mål till seger! Vilken otrolig lycka! Och vilken saga!!!

Och så länge vi blev kvar där i arenan och hyllade laget på allehanda sätt! Sen promenerade jag – och många andra – ner till stan, följda av tutande bilar och sjungande människor! Och det var en ljummen kväll (nattkrök, snarare), som gjorde för att strosa Storgatan hela vägen ner till centrum.

Sen på fredagkvällen var cirka 15.000 pers ute på Stortorget och firade guldet! Så många glada människor och så mycket orange associarer! Och så många Lakers-tårtor och guldbakelser det åts i Växjö de dagarna!

Ja, herregud, jag hade inte planerat att komma in på det ämnet, men, ja, så blev det… 😉😊

Min vår, eller snarare det här läsåret, har också handlat om att på ett bra sätt genomföra en universitetskurs i svenska. En kurs som har gått på halvfart över hela läsåret, och som tidvis varit rejält krävande. Men jag blev klar med sista uppgiften för en vecka sen, och jag har redan fått besked om att jag klarat mig, och att jag inte behöver göra mer! Känns också väldigt skönt!

Det har alltså varit en händelserik vår, och min tid för själva bloggen och bloggandet har varit hyfsat begränsad. Men, nu är vi strax i mål även här!

Imorron kommer sista inlägget för året under taggen #blogg100, och det kommer med största säkerhet knyta an till av vårens huvudämnen… Planerna för morgondagen säger nämligen att jag ska gå på en intressant – och fullbokad – föreläsning… Men det får jag berätta mer om imorgon… 😉

Avslutar dagens reflektioner med en liten tillbakablick till den 23 och 24 april (sorry, men jag kan bara inte låta bli 😉)  

    

    

Det är väl kanske bäst att avsluta med en egen prestation. Jag debuterade som moderator för ett av universitetets arrangemang under Växjö Pride! Sen var vi också med i Pridetåget, och det var också fantastiskt – 7000 pers i tåget och massor med folk på stan! Det innebär att Växjö har det tredje största Pridetåget i landet!!!