Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Annonser

Sista kursträffen för den här gången, check! #blogg100

Idag har vi haft sista fysiska träffen i den distanskurs jag gått hela året, Språkrådgivning och textvård här vid Linnéuniversitetet. Och jag måste erkänna direkt, jag hade inte riktigt noterat att kursen 1) gick på halvfart och 2) löpte över hela läsåret. Det upptäckte jag egentligen först när den började… 

Det har väl inte varit riktigt optimalt att jobba heltid och plugga halvtid, om man säger så… Och tidvis har det varit riktigt tufft med många och täta inlämningar på kursen. Men, peppar, peppar, hittills har jag ändå lyckats hålla alla deadlines och leverera (typ) det som har efterfrågats. 

Ärligt talat, så har kanske delvis berott på att lärarna varit medvetna om att vi tidvis haft mycket och de har kunnat skjuta fram en del deadlines när de märkt att vi haft problem att hänga med. Och det har ju varit schysst! Samtidigt har min målsättning – efter en chockstart med en oerhört intensiv första delkurs – helt enkelt att ta en delkurs i taget, och inte ha någon högre ambition än att komma igenom den med ett G i betyg. Ett par uppgifter har jag ändå fått VG på, men det har bara varit bonus!😉

Och nu återstår bara en inlämningsuppgift. Om två veckor ska de halvfärdiga rapporter vi har haft opponering på idag lämnas in. Och jag känner nu att det faktiskt är helt möjligt för mig att lyckas med (för att inte jinxa detta uttalande är det bäst att lägga till ett peppar, peppar här också!😉).

Men rapporten är verkligen inte klar, så det återstår ändå ett antal timmars jobb innan jag kan lämna in den. Imorgon, till exempel, ska jag sätta mig och gå igenom de synpunkter jag fått idag, och strukturera upp det återstående arbetet. En del text ska strykas, en del ska skrivas om, och en del nytt material ska skrivas ihop. 

Men det är bara att ta tag i det, igen. Det är ändå så lite kvar att nu är det bara fullt fokus som gäller! Orka!!!

Lat söndag #blogg100

Efter att varit på kursträff hela dagen igår, gav jag mig själv helt ledigt idag. Jätteskönt!

Som student, och särskilt som deltidsstudent i en riktigt seriös kurs (jo, det finns dem man kan ta lättare på), är man egentligen aldrig riktigt ledig.

Nästa helg ska en textanalysrevidering (efter gårdagens opponering) lämnas in. En första version av en rapport över en miniundersökning ska också lämnas in för s.k. kamratbearbetning. Vilket ju då innebär att jag efter det ska göra en kamratbearbetning på någon annans undersökning.

Men när detta är gjort återstår bara den sista delkursen, VFU:n… (Alltså verksamhetsförlagd utbildning.) Och den ska då egentligen vara fem veckors arbete på heltid och utmynna i en rapport som motsvarar en B-uppsats…

Puh… Vi får väl se hur det går med det…

Jag vet i alla fall att jag ska göra någon form av textanalys på webbtexterna för Linnéuniversitetets utbildningsprogram. Sannolikt någon jämförelse, mellan fakulteter kanske, och kanske en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod.

Den stora frågan är ju bara när jag ska göra det… Nästa kursträff är den 19 maj, och då ska vi ha någon slags genomgång av en första version av våra rapporter…

 

Avslutar med en bild jag tycker är väldigt rolig! 😀



Skräp #blogg100

Skräp #blogg100

Gick på hockey ikväll. Första kvartsfinalen i bäst av sju matcher. Växjö Lakers-Örebro. Örebro, som Växjö har erkänt svårt för. Slutsatsen? Skräp.

Första perioden var väl okej, den slutade 0-0. I andra perioden spelade Växjö bra, riktigt bra, och tog ledningen med 2-0 (Erixon och Rakshani), och hade gott om chanser att göra fler mål.

I tredje perioden spelade Växjö inte alls bra i början, Örebro tog greppet och Växjö tog en tidig time out. Det hjälpte väl inte så mycket. Örebro reducerar genom ett tveksamt mål – diskussionen och störa målvaken och bedömningen av det har ju gått hög den här säsongen. Målet godkändes, i alla fall, och Örebro fortsatte trycka på. Med åtta minuter kvar av matchen kvitterar de. Nu börjar Växjö röra på sig igen och spela på och de har några chanser. Men när klockan står på 19.11 så drar de in ledningsmålet. Växjö tar ut målvakten, men lyckas inte trycka in pucken.

Så… Skräp…

Andra matchen på söndag i Örebro.

Skräp, del två:

Åkte buss hem, den var nästan full av hockeyfans. (Lakers sponsrar stadsbussarna som i vanliga fall trafikerar Arenastaden med bussar efter seriematcherna. Det är schysst. Min buss går inte så dags annars.)

Men det där med  män i övre medelåldern som går på hockey med sonen och sen får sonen hålla reda på sin onyktre far på vägen hem. Fadern som tror han är rolig och hittar på ”bus” (som att ta sonens mössa och försöka gömma den så han inte når den, gång på gång). Sonen som hela tiden säger: ”Sluta. Men sluta nu pappa. Sluta.”. Inte alls fräscht.

Skräp.

Nu? Ladda om inför kursras imorgon. Försöka hitta nåt smart att säga på opponeringen. Se till att få med alla papper.

Tjoho, vad redo och laddad jag känner mig…

Nya coola introt. (Men hjälper det om man förlorar?)

Satt nära isen idag, men hade ändå ganska bra uppsikt över hela planen.

Borde plugga en stund till, men… #blogg100

Det här med att vara deltidsstudent och jobba samtidigt är inte alltid så lätt. Särskilt när man lite glatt anmäler sig till en kurs, gör inträdesprov en hel lördag i maj(!), kommer in och så påbörjar kursen.

Och ungefär då upptäcker man att det visst inte var nån liten 7,5 hp-kurs man anmält sig till, utan det är en seriös 30 hp-kurs som går på halvfart över ett helt läsår.

Ooops! tänker man då, och bara hoppas man ska hinna, kunna, orka med kursen. Och hittills har det faktiskt gått. (peppar, peppar…)

Men nu är man då där vid någon slags avgörande punkt för make it or brake it, känns det som.

På är det lördag en av två träffar den här terminen, och det opponeras på rapporter och pratas VFU. Gångna helgen var det två inlämningar (skulle varit tre, men vi fick lite mer tid för den ena), inför kommande helgen, då.

Och nu ska man då förbereda en opposition. Och den jag ska opponera på är jättebra, intressant med djupanalys, och det finns inte så mycket att säga. Det är väl kanske ”den akademiska skrivkonventionen” som det kanske brister lite i, men i övrigt väldigt bra.

Och så tänker jag då på min skrivna, och känner mig väldigt … ja, inte så positiv till den. Ytlig, löper inte hela vägen ut i resonemanget i analysen, osv. Dock helt enligt akademisk konvention (skulle jag säga)… Och det är inte riktigt mitt ämne, jag kan det inte på djupet, om jag behöver förklara så kommer det nog kanske inte gå så bra. Åh, jag måste läsa på den, så jag vet vad jag skrivit!!!

Puh.

Min ambition med kursen är att klara den. Punkt slut. Jag vill gå den, jag vill klara den, men jag har ingen möjlighet att lägga den tid som det är sagt den ska ta – dvs halvtid.

Och så jobba heltid… Nej, det fixar inte jag.

Men, nu gäller det att hålla ut, att komma igenom kursen (först och främst helgen!) och så fixa sista inlämningarna innan det är dags för ”VFU på hemmaplan” (som då egentligen ska vara fem veckor på heltid!).

Ojojoj…

Men nu. Fokus.

Jag har skrivit lite jag ska säga på opponeringen. Jag behöver läsa den igen. Jag måste läsa på min egen. Och sen är det väl bara att ta ett djupt andetag.

Vilken tur att jag ska på ACT-kurs hela förmiddagen imorgon…

Tänk andas. Tänk närvaro. Tänk mindfulness.

Puh.