Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Djur och gubbar i kul kombinationer #blogg100 #vaxjolakers #oiflove 

Djur och gubbar i kul kombinationer #blogg100 #vaxjolakers #oiflove 

Idag var vi på vernissage med konstklubben. Det blev också ett inköp! 😀 Det var Åskar Lilja som öppnade sin utställning på Galleri Sigma här i Växjö. På utställningen visas också grafik av Birgitta Eriksson-Fast.

Åskar är Växjökillen som flyttade till Malmö för att gå på Serieskolan. Hans utställning består av ganska färgstarka serierutor i olika kombinationer, alla på temat ”djurkollektivet”, så alla innehåller djur i någon form. Och många har också referenser till sport (till exempel Växjö Lakers och Öster) och olika musikband på gubbarnas kläder eller liknande.

Passa på att gå på utställningen om du kan, här finns mycket att titta på! Den pågår till den 13 juni.

Här är ett par bilder från utställningen:   

Bilder från dagens akademiska högtid #linneuniversitetet #lnu #blogg100

Bilder från dagens akademiska högtid #linneuniversitetet #lnu #blogg100

Idag har vi haft (förlåt, har vi – middagen pågår några timmar till) akademisk högtid vid Linnéuniversitetet.

Jag har funnit med som arbetskraft och bland annat varit stand-in under repetitionerna för en (eller ett par) promovendi på scen under promotionen, låtsats vara rektor i processionen, förvarnat artister om/hämtat artister till repetioner, varit dörrvakt o hållit upp/blockerat dörrar o släppt in respektive inte släppt in artister/gäster i konsert-/middaglokal, delat ut meny med bordsplacering, haft hand om gäst från universitet i Dubrovnik och sprungit allehanda ärenden… 

Men det är när man sätter sig vid Kristinas bästa buffé för backstagefolket så där kl 20 som man plötsligt inser att senast jag stoppade något som helst annat än vatten i munnen var cirka halv 12, och då var det en halv (eller en snarare en bit) baguette med salami och brie, det är då man inser hur trött och hur hungrig man är. Och då har jag verkligen inte jobbat mest eller längst eller haft något som helst ansvar. Men att sitta ner känns väldigt skönt just nu!

Här kommer några bilder från dagen.

Fotosession med alla deltagare:

Processionen är på gång:  

Björn Ulvaeus blir hedersdoktor:  

ABBA:s Thank you for the music med Björn Elmgren och musiker från Smålandsoperan: 

 

Och så Anna Ternheim spelade Shoreline, och var helt fantastiskt bra (och hon uppträder igen senare ikväll!): En film från kvällens eldshow (det var en under eftermiddagen också): 

Sista kursträffen för den här gången, check! #blogg100

Idag har vi haft sista fysiska träffen i den distanskurs jag gått hela året, Språkrådgivning och textvård här vid Linnéuniversitetet. Och jag måste erkänna direkt, jag hade inte riktigt noterat att kursen 1) gick på halvfart och 2) löpte över hela läsåret. Det upptäckte jag egentligen först när den började… 

Det har väl inte varit riktigt optimalt att jobba heltid och plugga halvtid, om man säger så… Och tidvis har det varit riktigt tufft med många och täta inlämningar på kursen. Men, peppar, peppar, hittills har jag ändå lyckats hålla alla deadlines och leverera (typ) det som har efterfrågats. 

Ärligt talat, så har kanske delvis berott på att lärarna varit medvetna om att vi tidvis haft mycket och de har kunnat skjuta fram en del deadlines när de märkt att vi haft problem att hänga med. Och det har ju varit schysst! Samtidigt har min målsättning – efter en chockstart med en oerhört intensiv första delkurs – helt enkelt att ta en delkurs i taget, och inte ha någon högre ambition än att komma igenom den med ett G i betyg. Ett par uppgifter har jag ändå fått VG på, men det har bara varit bonus!😉

Och nu återstår bara en inlämningsuppgift. Om två veckor ska de halvfärdiga rapporter vi har haft opponering på idag lämnas in. Och jag känner nu att det faktiskt är helt möjligt för mig att lyckas med (för att inte jinxa detta uttalande är det bäst att lägga till ett peppar, peppar här också!😉).

Men rapporten är verkligen inte klar, så det återstår ändå ett antal timmars jobb innan jag kan lämna in den. Imorgon, till exempel, ska jag sätta mig och gå igenom de synpunkter jag fått idag, och strukturera upp det återstående arbetet. En del text ska strykas, en del ska skrivas om, och en del nytt material ska skrivas ihop. 

Men det är bara att ta tag i det, igen. Det är ändå så lite kvar att nu är det bara fullt fokus som gäller! Orka!!!