Det här med att gå all in på hockey… #lakerslakejer #vaxjolakers

Det här med att gå all in på hockey… #lakerslakejer #vaxjolakers

Efter att ha följt Växjö Lakers ett tag med mer och mer ökande intensitet och intresse, bestämde jag mig förra sommaren för att gå all in på hockeyn.

Det resulterade i ett säsongskort (lakejkort på ståplats), en träningsmatch hemma, tre chl-matcher hemma, 24 av 26 hemmamatcher i shl, sex bortamatcher i shl, sex hemmamatcher (alla) i sluspelet, tre bortamatcher i kvarten, samt en hemmamatch för J20 i slutspelet.

Och så gick jag kursen Ishockey – kultur och samhälle på Linnéuniversitetet, och skrev där en rapport om hur kvinnliga hockeysupportrar bemöts och har det i shl. Det arbetet publicerades som ett blogginlägg på Hockeysverige.se. Det gjorde att jag medverkade i radiosportens podd istid, som delvis även sändes i ”vanliga” radiosporten, och dessutom var jag med live i P4 Kalmars sändning. SOm en bonus fick jag dessutom också god kontakt via sociala medier med några kvinnliga supportrar runt om i landet.

Jag gick också på något medlemsmöte i Lakers lakejer, och på årsmötet. Samt hjälpte till att lägga ut papper m info på stolarna i vida inför en match. Jag var också på Lakers-dagen, samt de VIP-kvällar och liknande arrangemang vlh ordnade.

Okej, det blev alltså ganska mycket all in förra säsongen. Men allt är ju relativt…

I år har jag (självklart) kvar lakejkortet och min plats på västra stå som jag la beslag på i januari, efter drygt halva förra säsongen. (Jag stod på ett annat ställe första halvan.)

Hittills har jag varit på rung fem isträningar, inkl säsongens första, på skills competition och på alla hemmamatcher, inkl träningsmatch o chl-matcher. Jag var med på första bortaresan,  premiären, o var då bussvärd. Jag var med på lakejgolfen och första VIP-kvällen. Jag har också varit på ungefär tre juniormatcher, inkl någon träningsmatch, jag har sett årets start på Lakers hockey Stars, jag har hjälpt till att placera ut ett tifo och varit med o tillverkat ett annat.

Jag sitter nu som suppleant i styrelsen på Lakers lakejer och har varit med på tre styrelsemöten (tror jag), ett möte med vlh och ett medlemsmöte – hittills. Jag har lärt mig publicera på (delar av) lakejwebben och har åtkomst till LLs sociala medier. Jag sköter (främst) Instagram där jag redan publicerat ofattbara cirka 150 bilder o filmer (de flesta som jag har tagit själv) och som dragit dit mer än 200 nya följare på två månader. Jag publicerar även en del på LLs webb, Facebook o Twitter och har vårdnaden om LLs digitalkamera.

Och plötsligt diskuterar man J20s form och nya tränaren med ett par intresserade på Twitter vid 22-tiden en lördag kväll. Eller så tillbringar man en fredagkväll mer att såga rör och montera flaggor till ett tifo. Eller en tidig söndagmorgon (kl 9!) med att titta på o filma ett gäng femåringars första skär på isen. Eller så ägnar man nån timme en lördagnatt åt att skriva ett blogginlägg om detta med att gå all in för hockey…

All in kan ju betyda olika saker, och vad som ena året verkar vara otroligt mycket all in, är nästa år normalläge och inget konstigt. Så då är det väl bara att öka och gå ännu mer all in, om det känns bra. Och det gör det!

 

Från upprörd och irriterad till inspirerad och motiverad #blogg100 #växjölakers

Från upprörd och irriterad till inspirerad och motiverad #blogg100 #växjölakers

Härmed knyter jag nu faktiskt ihop säcken för årets #blogg100-utmaning på ett ganska snyggt sätt, tycker jag i alla fall själv…

Jag började nämligen den 1 mars sur, irriterad och upprörd över att SVT lyckats med konstycket att bryta en direktsändning av en omhoppning i världscupens europafinal i Scandinavium för att sända program från UR. Och jag slutar den inspirerad och motiverad efter att i dryga två timmar utan paus lyssnat på Växjö Lakers tränare Sam Hallam.

Sams budskap? Balans. Rätt förväntningar. Fokus. 

Ridsport och hockey, ett gammalt och ett återupptäckt intresse som båda har tagit en hel del av min tid de senaste månaderna. Och som kommer att fortsätta ta stor del av min tid – en ökande del skulle jag säga. Åtminstone för det ena av dem…

För som nån sa efter dagens föreläsning: nu vill man ju bara att hockeysäsongen börjar igen, så man får ta med sig Sams klokskap och försöka se det han ser när han (och resten av teamet) arbetar med laget både inför och under matcherna. Men med drygt två månader till säsongsstart är det väl bara till att fortsätta följa silly-säsongen och hålla tummarna för en eller ett par schyssta forwards till!

Men som sagt, nu vill jag ju bara se på hockey! Och fundera på vem som är det bortskämda rikemansbarnet och vem som växt upp med en ensamstående mamma som kämpat sug igenom livet. Och på vilka som lämnat av vilka skäl. Och vilka som stora egon. Lite insights fick man allt under kvällen…

Så vilken tur att det finns en massa klipp man kan kika på på nätet. Och vilken tur att någon råkar ha spelat in en viss sjätte finalmatch, så man kan se den hur många gånger man vill…

Jaha, det var alltså de hundra bloggdagarna. Förra året ”dog” bloggen nästan helt efter målgång. Men i år blir det absolut en fortsättning! Fast kanske inte nödvändigtvis var enaste dag. Utan mer när det känns rätt.

Att sätta rätt förväntningar, alltså, både på mig som skribent och bra att veta för mina eventuella läsare.

En lat söndag #blogg100

En lat söndag #blogg100

Idag har jag haft en riktigt lat dag. Jag fixade lite finlir med min rapport – en första preliminär version skulle lämnas in idag inför nästa lördags sista kursträff. Annars har jag egentligen bara tagit det lugnt.

Men när man plötsligt, en seg och gråtrist söndagseftermiddag som idag, sätter på en inspelning av den där sanslösa matchen, den där sjätte finalmatchen när Växjö Lakers tog sitt otroliga SM-guld, och bara snabbspolar reklam och intervjuer med Skelleftefolk, det är väl då man behöver inse att man någonstans har gått och blivit helt galen!!!

Jaja, det hände idag i alla fall. Och bara man hör publiken under introt så stiger adrenalinet… Ja, herregud!

Men ikväll blev det i alla fall en promenad ner till sjön, och dessförinnan hade jag gjort en stor sats lasagne. Det är väl dagens bedrifter, tillsammans med inlämningen av rapporten.      

Två veckor sedan guldet… #tbt #blogg100 #vaxjolakers 

Två veckor sedan guldet… #tbt #blogg100 #vaxjolakers 

Jo, men det är ju faktiskt två veckor sedan idag, två veckor sedan Växjö Lakers bröt mönstret i finalserien mot Skellefteå. De bröt mönstret och vann på hemmaplan trots att Skellefteå som bortalag gjorde första målet.

Åh, det går inte att beskriva vilken stämning det var i Vida arena, alldeles särskilt efter det att Lakers reducerat Skellefteås 2-0-ledning. För att inte tala om hur det blev efter kvitteringen!!! Då fanns det inte länge några sittplatser i atena utan alla stod upp och stöttade laget på ett grymt sätt resten av matchen.

Och så i andra förlängningsperioden kom då segermålet. Rosén passade, Kiiskinen sköt, pucken gick in och Kiiskinen slängde handskar och klubba och bara, bara hoppade av glädje och åkte ner i sarghörnen framför klacken. Själv säger han att han inte minns något efter det att pucken gick i mål…

Inte nog med dramaturgin i att vända ett tvåmålsunderläge, nog var det så att målet kom när motståndarnas målvakt så lämpligt stod på kortsidan framför hemmaklacken, Lakers Lakejer. Det var ju helt galet! Här är några höjdpunker från sjätte och sista finalmatchen.

SM-guld till Växjö Lakers!!! Så häftigt!!! #vlhgoldrush #vaxjolakers #minmatch

A post shared by Annika Sand (@anniaksa) on

Idag kom också det ganska väntade beskedet att Tomi Kallio slutar spela hockey i Sverige och flyttar hem till Finland. Massor av välförtjänta hyllningar till honom i både nya och gamla medier. Här är till exempel en härlig bild från Lakers instagramkonto ikväll:  

Några slutspelsfavoriter från Växjö Lakers #blogg100 #vlhgoldrush #vaxjolakers

Några slutspelsfavoriter från Växjö Lakers #blogg100 #vlhgoldrush #vaxjolakers

Så här på lördagkvällen kan man behöva påminna sig lite om vad som hänt de senaste dagarna och veckorna. Och för att slippa så mycket hockeyabstinens, så klart…

Här kommer alltså några personliga favoriter från SM-slutspelet! Det blir några godbitar. Det finns så klart fler bilder och intervjuer! Men det är svårt att hitta de där klippen man verkligen vill ha tag på. Jag återkommer nog i ärendet så småningom! Men nu, lite lördagsgodis!!!

Jeff Tambellini

Om man inte varit det innan, så efter den här intervjun från ExpressenTV kan man ju som Växjöbo inte bli annat än lite småkär i kanadensaren Jeff Tambellini! Och jag håller tummarna för att han blir kvar!

Josh Hennessy

Och så krigaren Josh Hennessy. Den här bilden, alltså, den är tagen efter näst sista matchen när han fick ett skott på visirkanten och blödde rejält. Men efter viss omplåstring så gick han ändå in och spelade resten av matchen med galler. Och sista matchen körde han på med bara visiret. Diagnos: brutet näsben… 

Noah Welch och Cory Murhpy

Här en intervju med det fantastiska gamla backparet Noah Welch och Cory Murhpy. Noah: ”Can we talk about that?!?”: http://www.vaxjolakers.se/artikel/66374/

Noah Welch

Noah Welch är ju tuffast i stan. Men bilden på honom när han kostymklädd och tårögd kramar om klubbkamraterna efter avgörande vinsten mot Frölunda i den match han var avstängd, den är ju bara så fin!


Cory Murhy

Alltså, han är min allra, allra största favorit! Jag kan mycket väl tänka mig en tröja nr 21!

Cool kille, som när det var dags för kontraktsförhandling i januari skrev på för ytterligare två år. Och sen, bara, ”Nej, men, vi trivs här, vi vill stanna, jag vill fortsätta jobba här efter min spelarkarriär! Familjen trivs, ungarna gillar skolan, frun gillar sitt jobb, jag trivs. Vi vill stanna!” (Hör honom berätta om kontraktsförlängningen här. Här berättar han mer om varför han vill stanna.)

Och han är en riktig tuffing, som syr några stygn I ögonbrynet i båset under första första förlängningsperioden i sista matchen. 
Här tar Cory med sig barnen som får fira med bucklan och klacken Lakers lakejer efter segern:


Den avgörande matchen

Fler bilder och filmer från själva segermatchen finns här, i ett tidigare inlägg på bloggen.

Dagen efter

Guldhjältarna tillbringade större delen av eftermiddagen i solen på PM:s uteservering, med guldhjältarna på. Radio Kronoberg gjorde en intervju med några av dem

Och så var det då det officiella firandet på ett knökfullt Stortorg, inför 15.000 pers säger de som vet.  



Jag avslutar med sötaste hyllningen, från en av Smålandspostens reportrar imorse:

Hyllningarna vill aldrig ta slut.

A post shared by Daniel Enestubbe (@enestubbe) on