Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Annonser
Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Jag har inte hållit räkningen, men som tur är är det många andra som också deltar i #blogg100 – bloggutmaningen som handlar om att blogga hundra dagar i rad. Och tack vare dem vet jag att det är dag 99 idag. Näst sista dagen.

Har jag då några kloka funderingar eller råd eller, ja, vad vet jag, när det gäller bloggande?

Mja, jag deltog för första gången i blogg100 förra året, och då lyckades jag också ta mig hela vägen. Men efter de hundra dagarna bloggade jag bara någon väldigt enstaka gånger till under hela året.

I år hade jag egentligen inte tänkt vara med överhuvudtaget, men så råkade jag behöva ett utlopp för en massa irritation den 1 mars i år, och då skrev jag ett blogginlägg och la till mig på blogg100-listan, och så plötsligt var jag igång!

Men årets ambition när det gällde själva skrivandet har inte alls varit högt ställt, utan det har bara handlat om vad som kändes bra i stunden. Och det känns väldigt bra! Jag har skrivit helt för min egen skull, den här gången.

Fast, helt ärligt, hade det inte varit för 100-grejen hade jag inte skrivit alla dagar. Det finns inte alltid något att skriva om, liksom. Vardagslunk som bara maler på, det känns ju inte så kul.

Desto roligare (för mig!) var då det där hockeyföljandet som bara eskalerade och nästan exploderade nu under våren. Men det var så underbart härligt att följa med en liten bit i den fantastiska hockeyresa som Växjö Lakers har åstadkommit!

Det var helt galet och fantastiskt att vara på plats i Vida arena torsdagen den 23 april och få vara med i segerruset som bröt ut när Lakers i den 30:e övertidsminuten genom Toumas Kiiskinen sätter det avgörande 3-2-målet. De vände ett underläge med två mål till seger! Vilken otrolig lycka! Och vilken saga!!!

Och så länge vi blev kvar där i arenan och hyllade laget på allehanda sätt! Sen promenerade jag – och många andra – ner till stan, följda av tutande bilar och sjungande människor! Och det var en ljummen kväll (nattkrök, snarare), som gjorde för att strosa Storgatan hela vägen ner till centrum.

Sen på fredagkvällen var cirka 15.000 pers ute på Stortorget och firade guldet! Så många glada människor och så mycket orange associarer! Och så många Lakers-tårtor och guldbakelser det åts i Växjö de dagarna!

Ja, herregud, jag hade inte planerat att komma in på det ämnet, men, ja, så blev det… 😉😊

Min vår, eller snarare det här läsåret, har också handlat om att på ett bra sätt genomföra en universitetskurs i svenska. En kurs som har gått på halvfart över hela läsåret, och som tidvis varit rejält krävande. Men jag blev klar med sista uppgiften för en vecka sen, och jag har redan fått besked om att jag klarat mig, och att jag inte behöver göra mer! Känns också väldigt skönt!

Det har alltså varit en händelserik vår, och min tid för själva bloggen och bloggandet har varit hyfsat begränsad. Men, nu är vi strax i mål även här!

Imorron kommer sista inlägget för året under taggen #blogg100, och det kommer med största säkerhet knyta an till av vårens huvudämnen… Planerna för morgondagen säger nämligen att jag ska gå på en intressant – och fullbokad – föreläsning… Men det får jag berätta mer om imorgon… 😉

Avslutar dagens reflektioner med en liten tillbakablick till den 23 och 24 april (sorry, men jag kan bara inte låta bli 😉)  

    

    

Det är väl kanske bäst att avsluta med en egen prestation. Jag debuterade som moderator för ett av universitetets arrangemang under Växjö Pride! Sen var vi också med i Pridetåget, och det var också fantastiskt – 7000 pers i tåget och massor med folk på stan! Det innebär att Växjö har det tredje största Pridetåget i landet!!!   

   

Och hockeyintresset och intresset för Växjö Lakers bara exploderade! #blogg100 #vaxjolakers

Och hockeyintresset och intresset för Växjö Lakers bara exploderade! #blogg100 #vaxjolakers

Jag vet att det var en del som blev lite förundrade här i vintras när jag plötsligt försvann nästan helt in i hockeyn och Växjö Lakers. Ett exploderande hockeyintresse som kom från ingenstans, eller?

Just nu håller jag på och rensar bland en massa grejer inför en flytt i sommar, och då hittade jag en klippbok med tidningsurklipp från slutet av 70-talet och framåt.

Och där fanns lite TV-puck med Småland som vinnare för första gången, och det fanns till och med några Åsedaspelare med i laget: 

Och lite längre fram bland klippen hittade jag Mats Näslund, och tydligen hade jag önskat hans bild som idolporträtt i någon tidning… Oh, yes! 😉😊

Sen var det mer hockey från Göteborgs-VM -81, inklusive tabell – man måste ju ha lite koll!!!

Sedan hittade jag något som jag helt hade glömt (eller möjligen förträngt) och jag blev lite paff när det plötsligt hejades på Björklöven, men så kollade jag på bilden och mindes ett par tvillingar… 

Annars var det ju som sagt Mats Näslund som var den stora idolen, först i Brynäs och sen i Montreal Canadians. Nästa idol (som jag minns) är Håkan Loob, och han spelade ju då för Färjestad. Han var ju rätt cool, en hockeyspelare från Gotland, liksom.

Hur gick det sen då? Jo, Åseda fick ishall 1985 (enligt Ronny Hellgren i Åsedabygden 2008) och då blev det ju kul att gå på hockey! Så jag gick på många matcher då ett tag.

Sen på 90-talet nångång tog väl TV3 över hockeyröttigheterna till VM och sånt, och det dröjde bra många år innan jag hade några såna kanaler, så då var hockeyintresset lågt. (Det var också då jag hade hästar, så tiden var väl ganska begränsad.)

Vad ville jag då säga med det här? Jo, att hockeyintresset funnits med mig länge, men sett olika utöver tid. Numera är ju till exempel Twitter, Instagram och Facebook fantastiska källor och ger extra inblickar i hockeylivet både hos spelare och supportrar.

Så i höstas råkade det bli så att jag vann biljetter till Lakers matcher några gånger. Och jag började följa dem i sociala medier, följa matcherna via radio och Twitter, började lära mig spelarna (från scratch) – först ut och lättast att känna igen och komma ihåg var Liam Reddox i sitt röda skägg!

En bonus i sammanhanget var ju också det faktum att de har en Åsedabo båset, en Åsedabo som dessutom råkar vara ena lillbrorsan till min bästa kompis i stora delar av grundskolan… Då måste man ju bara stödja Lakers lite extra! 😉

Och när man väl kommer så långt att man lär känna laget lite vill man ju bara ha mer… Man följer fler och lär sig fler och, ja då kan det eskalera ganska rejält ganska fort. En bra grej i lärakännandet är till exempel adventskalendern, där man kan få se oväntade sidor av spelarna…

Och går då laget in i sitt andra slutspel nånsinn i SHL, så rullar det ju så klart ännu snabbare och man bara måste ju gå på alla matcher ju längre det går i sluspelet… 

För att inte tala om finalspelet! Och när de då står inför en sjätte match med chans till att ta guld på hemmaplan, då är det svårt att fokusera på jobbet för man vill ju hålla sig uppdaterad och se vad alla experter och andra skriver och tycker… 

För att inte tala om när det så blir ett guld efter en galet osannolik match där laget bröt slutspelsmönstret och vände ett underläge till seger i sudden death!!! Då går det definitivt inte att göra något vettigt på jobbet dan efter, för även då måste man ju se alla skriverier, höra alla intervjuer och se alla bilder – och planera guldfirandet på stan!!!

Vem vet, det kan till och med sluta med att man ser SHL Awards och att man följer #twittgalan…

Ojojoj, nu blev det ett långt inlägg. Och jag som tänkt skriva något om Åseda och hockeykultur, om det här med ”förbudet” mot att byta favoritlag (dödsstraff?!?😱) och en massa annat. Till exempel om min favoritspelare nummer ett i Lakers, nr 21 Cory Murphy! (Nr 21 ger ju förresten schyssta hockeyvibbar, eller vad ska man säga om Peter Forsberg?!) 

Okej då, det får väl kanske bli i andra inlägg. Det finns redan några med hockey- och/eller Växjö Lakers-tema på den här bloggen… 😉😊

SM-guld till Växjö Lakers!!! Så häftigt!!! #vlhgoldrush #vaxjolakers #minmatch

A post shared by Annika Sand (@anniaksa) on



En vecka sen SM-guldet!!! #vaxjolakers #tbt #vlhgoldrush #blogg100

En vecka sen SM-guldet!!! #vaxjolakers #tbt #vlhgoldrush #blogg100

Ja, herregud, vilken torsdag det var förra veckan! Vilken match! Vilken galen glädje! Växjö Lakers första SM-guld!!!

Här kommer några minnesbilder:

Höjdpunkter från matchen
Segerintervjuer med spelare

  

SM-guld till Växjö Lakers!!! Så häftigt!!! #vlhgoldrush #vaxjolakers #minmatch

A post shared by Annika Sand (@anniaksa) on

SM-guld till Växjö Lakers!!! Så häftigt!!! #vlhgoldrush #vaxjolakers #minmatch

A post shared by Annika Sand (@anniaksa) on

  
Avslutar med en färsk bild från lagets resa till Barcelona:

Se också de tidigare blogginläggen SM-guld, SM-guld, SM-guld!!! och  Några slutspelsfavoriter från Växjö Lakers.

Några slutspelsfavoriter från Växjö Lakers #blogg100 #vlhgoldrush #vaxjolakers

Några slutspelsfavoriter från Växjö Lakers #blogg100 #vlhgoldrush #vaxjolakers

Så här på lördagkvällen kan man behöva påminna sig lite om vad som hänt de senaste dagarna och veckorna. Och för att slippa så mycket hockeyabstinens, så klart…

Här kommer alltså några personliga favoriter från SM-slutspelet! Det blir några godbitar. Det finns så klart fler bilder och intervjuer! Men det är svårt att hitta de där klippen man verkligen vill ha tag på. Jag återkommer nog i ärendet så småningom! Men nu, lite lördagsgodis!!!

Jeff Tambellini

Om man inte varit det innan, så efter den här intervjun från ExpressenTV kan man ju som Växjöbo inte bli annat än lite småkär i kanadensaren Jeff Tambellini! Och jag håller tummarna för att han blir kvar!

Josh Hennessy

Och så krigaren Josh Hennessy. Den här bilden, alltså, den är tagen efter näst sista matchen när han fick ett skott på visirkanten och blödde rejält. Men efter viss omplåstring så gick han ändå in och spelade resten av matchen med galler. Och sista matchen körde han på med bara visiret. Diagnos: brutet näsben… 

Noah Welch och Cory Murhpy

Här en intervju med det fantastiska gamla backparet Noah Welch och Cory Murhpy. Noah: ”Can we talk about that?!?”: http://www.vaxjolakers.se/artikel/66374/

Noah Welch

Noah Welch är ju tuffast i stan. Men bilden på honom när han kostymklädd och tårögd kramar om klubbkamraterna efter avgörande vinsten mot Frölunda i den match han var avstängd, den är ju bara så fin!


Cory Murhy

Alltså, han är min allra, allra största favorit! Jag kan mycket väl tänka mig en tröja nr 21!

Cool kille, som när det var dags för kontraktsförhandling i januari skrev på för ytterligare två år. Och sen, bara, ”Nej, men, vi trivs här, vi vill stanna, jag vill fortsätta jobba här efter min spelarkarriär! Familjen trivs, ungarna gillar skolan, frun gillar sitt jobb, jag trivs. Vi vill stanna!” (Hör honom berätta om kontraktsförlängningen här. Här berättar han mer om varför han vill stanna.)

Och han är en riktig tuffing, som syr några stygn I ögonbrynet i båset under första första förlängningsperioden i sista matchen. 
Här tar Cory med sig barnen som får fira med bucklan och klacken Lakers lakejer efter segern:


Den avgörande matchen

Fler bilder och filmer från själva segermatchen finns här, i ett tidigare inlägg på bloggen.

Dagen efter

Guldhjältarna tillbringade större delen av eftermiddagen i solen på PM:s uteservering, med guldhjältarna på. Radio Kronoberg gjorde en intervju med några av dem

Och så var det då det officiella firandet på ett knökfullt Stortorg, inför 15.000 pers säger de som vet.  



Jag avslutar med sötaste hyllningen, från en av Smålandspostens reportrar imorse:

Hyllningarna vill aldrig ta slut.

A post shared by Daniel Enestubbe (@enestubbe) on