Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Jag har inte hållit räkningen, men som tur är är det många andra som också deltar i #blogg100 – bloggutmaningen som handlar om att blogga hundra dagar i rad. Och tack vare dem vet jag att det är dag 99 idag. Näst sista dagen.

Har jag då några kloka funderingar eller råd eller, ja, vad vet jag, när det gäller bloggande?

Mja, jag deltog för första gången i blogg100 förra året, och då lyckades jag också ta mig hela vägen. Men efter de hundra dagarna bloggade jag bara någon väldigt enstaka gånger till under hela året.

I år hade jag egentligen inte tänkt vara med överhuvudtaget, men så råkade jag behöva ett utlopp för en massa irritation den 1 mars i år, och då skrev jag ett blogginlägg och la till mig på blogg100-listan, och så plötsligt var jag igång!

Men årets ambition när det gällde själva skrivandet har inte alls varit högt ställt, utan det har bara handlat om vad som kändes bra i stunden. Och det känns väldigt bra! Jag har skrivit helt för min egen skull, den här gången.

Fast, helt ärligt, hade det inte varit för 100-grejen hade jag inte skrivit alla dagar. Det finns inte alltid något att skriva om, liksom. Vardagslunk som bara maler på, det känns ju inte så kul.

Desto roligare (för mig!) var då det där hockeyföljandet som bara eskalerade och nästan exploderade nu under våren. Men det var så underbart härligt att följa med en liten bit i den fantastiska hockeyresa som Växjö Lakers har åstadkommit!

Det var helt galet och fantastiskt att vara på plats i Vida arena torsdagen den 23 april och få vara med i segerruset som bröt ut när Lakers i den 30:e övertidsminuten genom Toumas Kiiskinen sätter det avgörande 3-2-målet. De vände ett underläge med två mål till seger! Vilken otrolig lycka! Och vilken saga!!!

Och så länge vi blev kvar där i arenan och hyllade laget på allehanda sätt! Sen promenerade jag – och många andra – ner till stan, följda av tutande bilar och sjungande människor! Och det var en ljummen kväll (nattkrök, snarare), som gjorde för att strosa Storgatan hela vägen ner till centrum.

Sen på fredagkvällen var cirka 15.000 pers ute på Stortorget och firade guldet! Så många glada människor och så mycket orange associarer! Och så många Lakers-tårtor och guldbakelser det åts i Växjö de dagarna!

Ja, herregud, jag hade inte planerat att komma in på det ämnet, men, ja, så blev det… 😉😊

Min vår, eller snarare det här läsåret, har också handlat om att på ett bra sätt genomföra en universitetskurs i svenska. En kurs som har gått på halvfart över hela läsåret, och som tidvis varit rejält krävande. Men jag blev klar med sista uppgiften för en vecka sen, och jag har redan fått besked om att jag klarat mig, och att jag inte behöver göra mer! Känns också väldigt skönt!

Det har alltså varit en händelserik vår, och min tid för själva bloggen och bloggandet har varit hyfsat begränsad. Men, nu är vi strax i mål även här!

Imorron kommer sista inlägget för året under taggen #blogg100, och det kommer med största säkerhet knyta an till av vårens huvudämnen… Planerna för morgondagen säger nämligen att jag ska gå på en intressant – och fullbokad – föreläsning… Men det får jag berätta mer om imorgon… 😉

Avslutar dagens reflektioner med en liten tillbakablick till den 23 och 24 april (sorry, men jag kan bara inte låta bli 😉)  

    

    

Det är väl kanske bäst att avsluta med en egen prestation. Jag debuterade som moderator för ett av universitetets arrangemang under Växjö Pride! Sen var vi också med i Pridetåget, och det var också fantastiskt – 7000 pers i tåget och massor med folk på stan! Det innebär att Växjö har det tredje största Pridetåget i landet!!!   

   

Bilder från dagens akademiska högtid #linneuniversitetet #lnu #blogg100

Bilder från dagens akademiska högtid #linneuniversitetet #lnu #blogg100

Idag har vi haft (förlåt, har vi – middagen pågår några timmar till) akademisk högtid vid Linnéuniversitetet.

Jag har funnit med som arbetskraft och bland annat varit stand-in under repetitionerna för en (eller ett par) promovendi på scen under promotionen, låtsats vara rektor i processionen, förvarnat artister om/hämtat artister till repetioner, varit dörrvakt o hållit upp/blockerat dörrar o släppt in respektive inte släppt in artister/gäster i konsert-/middaglokal, delat ut meny med bordsplacering, haft hand om gäst från universitet i Dubrovnik och sprungit allehanda ärenden… 

Men det är när man sätter sig vid Kristinas bästa buffé för backstagefolket så där kl 20 som man plötsligt inser att senast jag stoppade något som helst annat än vatten i munnen var cirka halv 12, och då var det en halv (eller en snarare en bit) baguette med salami och brie, det är då man inser hur trött och hur hungrig man är. Och då har jag verkligen inte jobbat mest eller längst eller haft något som helst ansvar. Men att sitta ner känns väldigt skönt just nu!

Här kommer några bilder från dagen.

Fotosession med alla deltagare:

Processionen är på gång:  

Björn Ulvaeus blir hedersdoktor:  

ABBA:s Thank you for the music med Björn Elmgren och musiker från Smålandsoperan: 

 

Och så Anna Ternheim spelade Shoreline, och var helt fantastiskt bra (och hon uppträder igen senare ikväll!): En film från kvällens eldshow (det var en under eftermiddagen också): 

Sista kursträffen för den här gången, check! #blogg100

Idag har vi haft sista fysiska träffen i den distanskurs jag gått hela året, Språkrådgivning och textvård här vid Linnéuniversitetet. Och jag måste erkänna direkt, jag hade inte riktigt noterat att kursen 1) gick på halvfart och 2) löpte över hela läsåret. Det upptäckte jag egentligen först när den började… 

Det har väl inte varit riktigt optimalt att jobba heltid och plugga halvtid, om man säger så… Och tidvis har det varit riktigt tufft med många och täta inlämningar på kursen. Men, peppar, peppar, hittills har jag ändå lyckats hålla alla deadlines och leverera (typ) det som har efterfrågats. 

Ärligt talat, så har kanske delvis berott på att lärarna varit medvetna om att vi tidvis haft mycket och de har kunnat skjuta fram en del deadlines när de märkt att vi haft problem att hänga med. Och det har ju varit schysst! Samtidigt har min målsättning – efter en chockstart med en oerhört intensiv första delkurs – helt enkelt att ta en delkurs i taget, och inte ha någon högre ambition än att komma igenom den med ett G i betyg. Ett par uppgifter har jag ändå fått VG på, men det har bara varit bonus!😉

Och nu återstår bara en inlämningsuppgift. Om två veckor ska de halvfärdiga rapporter vi har haft opponering på idag lämnas in. Och jag känner nu att det faktiskt är helt möjligt för mig att lyckas med (för att inte jinxa detta uttalande är det bäst att lägga till ett peppar, peppar här också!😉).

Men rapporten är verkligen inte klar, så det återstår ändå ett antal timmars jobb innan jag kan lämna in den. Imorgon, till exempel, ska jag sätta mig och gå igenom de synpunkter jag fått idag, och strukturera upp det återstående arbetet. En del text ska strykas, en del ska skrivas om, och en del nytt material ska skrivas ihop. 

Men det är bara att ta tag i det, igen. Det är ändå så lite kvar att nu är det bara fullt fokus som gäller! Orka!!!

Bilder från Växjö Prideparad #pridelnu #lnupride #vaxjopride #blogg100 #lnu

Bilder från Växjö Prideparad #pridelnu #lnupride #vaxjopride #blogg100 #lnu

Förra året – första året – deltog 2500 personer i prideparaden i Växjö. I år hade arrangörerna som mål att 4000 skulle delta. Den siffran slogs med råge – i tåget gick hela 7000 personer!!! Dessutom var gatorna fulla av folk som tittade på.

Förberedelser inför paraden:   

    

  

  
Vi spred ett helt gäng tatueringar:     

Och så själva paraden:  

   

   

Många Lnuare i Pridetåget

A post shared by Ingrid Persson (@ingridp005) on

#pridelnu

A post shared by Christina Dahlgren (@cdasvi) on