Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Det känns som parallella universum #hockeysupporter #lnu #hockeysverige #radiosporten

Jag har inte bloggat på evigheter, men nu känns det som det är hög tid att väcka liv i bloggen igen.

Den senaste veckan, eller så, har det känts som om jag lever i parallella universum. Jobb och vardagslunk som traskar på som vanligt. Lite smårörigt med en ny organisation som nu försöker hitta formerna.

Och så. Ett helt annat liv kring ett intresse som just nu håller på att slå ut (nästan) alla andra. Helt oväntat, bisarrt och galet! Hittills har det spunnit iväg som bara den och det plingar allt som oftast till i mobilen… Lite svårt att fokusera på jobbet ibland…

Hockeykrönikör!

För två veckor sedan, ungefär, fick jag frågan från en i Lakers Lakejer (Växjö Lakers supporterförening) om jag ville skriva en krönika till gratistidningen Lokaltidningen Växjö, där de har ett fast utrymme. Precis så sa hen, ”en krönika”. Enda förutsättningen var att det skulle handla om hockey.

Tja, tänkte jag, det kan jag väl göra. och krönika, tänkte jag vidare, en sån ska ju vara personlig. Så så blev det. Jag skrev en personlig krönika som jag kallade ”Att bli hockeysupporter”.Skärmavbild 2016-01-27 kl. 07.58.48

Det var inte så svårt att skriva, men när jag väl skickat iväg det och insett att folk faktiskt skulle läsa det blev det jobbigt, i alla fall när jag insåg att folk jag känner kanske skulle läsa… Så jag körde en rant på twitter om att jag nog skulle krypa längs väggarna på Vida kommande hemmamatch.

Ja, det kändes ganska oväntat att plötsligt leka krönikör och prata hockey. Men det slutade ju liksom inte där…

Hockeykursen!

Under hösten gick jag kursen Ishockey, kultur och samhälle. Det kändes ju lite overkligt bara det. Att jag gick en hockeykurs, alltså. Men i alla fall, det var intressant och det var många ingångar i ämnet som man tog upp under kursens gång. (Kursen ges till hösten igen, läs mer om vad den innehåller här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1IV533.)

Som sista moment skulle man göra en egen undersökning, och jag funderade en del på vad jag skulle skriva om. Jag hade några ämnen jag tänkte på, kriskommunikation var ett eftersom det är något jag jobbar en del med ibland (suck), och jag tycker det är något många klubbar är dåliga på (det finns ju en del exempel bara från i år man kunde tänka sig att dra upp. suck). Och även hockeyförbundet – tänk OS i Sotji och doping och presskonferenser officiella representanter från förbundet som uttalade sig på de mest oprofessionella sätt. (puh!)

Men till slut fastnade jag för att skriva om kvinnliga hockeysupportrar. Hur det är att vara kvinnlig supporter och sedan lyckades jag vrida till det så jag fick in sociala medier och vad de eventuellt betyder för supportrarna. Och så blev det.

Jag intervjuade fyra kvinnor från olika lag i SHL om hur de upplever det är att vara kvinnlig hockeysupporter. Sen fick vi studenter ett val. Vi kunde antingen skriva en ”vanlig” akademisk rapport, eller vi kunde välja att skriva ett tänkt blogginlägg (och ha vetenskapligheten i en text vid sidan om). Jag bestämde mig så småningom för att skriva ett blogginlägg – och försöka få det publicerat.

Hockeybloggen!

Vi hade haft en gästföreläsare – jo, vi hade så klart flera – men en som pratade om medier och som finns med bakom en av de större hockeysajterna, och han sa att vi fick höra av oss om vi ville. Och jag har förstått att de har fått in en hel del inlägg som de håller på att processa. Men tack vare att en av mina informanter visade sig vara en ytterst välconnectad kvinna, blev nog mitt mejl uppmärksammat lite snabbare än vad det hade blivit annars.

De gillade i alla fall mitt ämne och i måndags publicerades inlägget på gästbloggen hos Hockeysverige.se ”Vem är du här med? Om kvinnliga ishockeysupportrar”. Så här ser det ut:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 16.58.51

Hockeypodden!

Efter detta har det spunnit vidare ännu mer, och jag har idag varit med i Radiosportens podd Istid! Den spelades in i förmiddags och publicerades under eftermiddagen. ”Supportrarna utsätts för sexism”

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 20.56.22

Jag satt i studion i Växjö och de andra befann sig i Stockholm och Gävle, tror jag det var. Så här såg det ut i Växjö:

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.01.19

Radiosporten har även lagt ut ett inlägg på sin Facebook där man kan diskutera om kvinnliga supportrar behandlas annorlunda jämfört med manliga. Se Facebook-inlägget här.

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 21.21.11

Vad händer nu?

Vem vet vart det här tar vägen?! Radiosporten hade ju en idé… Men vi får väl se… Det finns också en del krokar utlagda (av lite olika personer) till olika journalister och hockeyexperter och annat löst folk, höll jag på att skriva…

Annonser
Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Nästan i mål – reflektioner dag 99 av 100 #blogg100 

Jag har inte hållit räkningen, men som tur är är det många andra som också deltar i #blogg100 – bloggutmaningen som handlar om att blogga hundra dagar i rad. Och tack vare dem vet jag att det är dag 99 idag. Näst sista dagen.

Har jag då några kloka funderingar eller råd eller, ja, vad vet jag, när det gäller bloggande?

Mja, jag deltog för första gången i blogg100 förra året, och då lyckades jag också ta mig hela vägen. Men efter de hundra dagarna bloggade jag bara någon väldigt enstaka gånger till under hela året.

I år hade jag egentligen inte tänkt vara med överhuvudtaget, men så råkade jag behöva ett utlopp för en massa irritation den 1 mars i år, och då skrev jag ett blogginlägg och la till mig på blogg100-listan, och så plötsligt var jag igång!

Men årets ambition när det gällde själva skrivandet har inte alls varit högt ställt, utan det har bara handlat om vad som kändes bra i stunden. Och det känns väldigt bra! Jag har skrivit helt för min egen skull, den här gången.

Fast, helt ärligt, hade det inte varit för 100-grejen hade jag inte skrivit alla dagar. Det finns inte alltid något att skriva om, liksom. Vardagslunk som bara maler på, det känns ju inte så kul.

Desto roligare (för mig!) var då det där hockeyföljandet som bara eskalerade och nästan exploderade nu under våren. Men det var så underbart härligt att följa med en liten bit i den fantastiska hockeyresa som Växjö Lakers har åstadkommit!

Det var helt galet och fantastiskt att vara på plats i Vida arena torsdagen den 23 april och få vara med i segerruset som bröt ut när Lakers i den 30:e övertidsminuten genom Toumas Kiiskinen sätter det avgörande 3-2-målet. De vände ett underläge med två mål till seger! Vilken otrolig lycka! Och vilken saga!!!

Och så länge vi blev kvar där i arenan och hyllade laget på allehanda sätt! Sen promenerade jag – och många andra – ner till stan, följda av tutande bilar och sjungande människor! Och det var en ljummen kväll (nattkrök, snarare), som gjorde för att strosa Storgatan hela vägen ner till centrum.

Sen på fredagkvällen var cirka 15.000 pers ute på Stortorget och firade guldet! Så många glada människor och så mycket orange associarer! Och så många Lakers-tårtor och guldbakelser det åts i Växjö de dagarna!

Ja, herregud, jag hade inte planerat att komma in på det ämnet, men, ja, så blev det… 😉😊

Min vår, eller snarare det här läsåret, har också handlat om att på ett bra sätt genomföra en universitetskurs i svenska. En kurs som har gått på halvfart över hela läsåret, och som tidvis varit rejält krävande. Men jag blev klar med sista uppgiften för en vecka sen, och jag har redan fått besked om att jag klarat mig, och att jag inte behöver göra mer! Känns också väldigt skönt!

Det har alltså varit en händelserik vår, och min tid för själva bloggen och bloggandet har varit hyfsat begränsad. Men, nu är vi strax i mål även här!

Imorron kommer sista inlägget för året under taggen #blogg100, och det kommer med största säkerhet knyta an till av vårens huvudämnen… Planerna för morgondagen säger nämligen att jag ska gå på en intressant – och fullbokad – föreläsning… Men det får jag berätta mer om imorgon… 😉

Avslutar dagens reflektioner med en liten tillbakablick till den 23 och 24 april (sorry, men jag kan bara inte låta bli 😉)  

    

    

Det är väl kanske bäst att avsluta med en egen prestation. Jag debuterade som moderator för ett av universitetets arrangemang under Växjö Pride! Sen var vi också med i Pridetåget, och det var också fantastiskt – 7000 pers i tåget och massor med folk på stan! Det innebär att Växjö har det tredje största Pridetåget i landet!!!   

   

Sista kursträffen för den här gången, check! #blogg100

Idag har vi haft sista fysiska träffen i den distanskurs jag gått hela året, Språkrådgivning och textvård här vid Linnéuniversitetet. Och jag måste erkänna direkt, jag hade inte riktigt noterat att kursen 1) gick på halvfart och 2) löpte över hela läsåret. Det upptäckte jag egentligen först när den började… 

Det har väl inte varit riktigt optimalt att jobba heltid och plugga halvtid, om man säger så… Och tidvis har det varit riktigt tufft med många och täta inlämningar på kursen. Men, peppar, peppar, hittills har jag ändå lyckats hålla alla deadlines och leverera (typ) det som har efterfrågats. 

Ärligt talat, så har kanske delvis berott på att lärarna varit medvetna om att vi tidvis haft mycket och de har kunnat skjuta fram en del deadlines när de märkt att vi haft problem att hänga med. Och det har ju varit schysst! Samtidigt har min målsättning – efter en chockstart med en oerhört intensiv första delkurs – helt enkelt att ta en delkurs i taget, och inte ha någon högre ambition än att komma igenom den med ett G i betyg. Ett par uppgifter har jag ändå fått VG på, men det har bara varit bonus!😉

Och nu återstår bara en inlämningsuppgift. Om två veckor ska de halvfärdiga rapporter vi har haft opponering på idag lämnas in. Och jag känner nu att det faktiskt är helt möjligt för mig att lyckas med (för att inte jinxa detta uttalande är det bäst att lägga till ett peppar, peppar här också!😉).

Men rapporten är verkligen inte klar, så det återstår ändå ett antal timmars jobb innan jag kan lämna in den. Imorgon, till exempel, ska jag sätta mig och gå igenom de synpunkter jag fått idag, och strukturera upp det återstående arbetet. En del text ska strykas, en del ska skrivas om, och en del nytt material ska skrivas ihop. 

Men det är bara att ta tag i det, igen. Det är ändå så lite kvar att nu är det bara fullt fokus som gäller! Orka!!!

Lat söndag #blogg100

Efter att varit på kursträff hela dagen igår, gav jag mig själv helt ledigt idag. Jätteskönt!

Som student, och särskilt som deltidsstudent i en riktigt seriös kurs (jo, det finns dem man kan ta lättare på), är man egentligen aldrig riktigt ledig.

Nästa helg ska en textanalysrevidering (efter gårdagens opponering) lämnas in. En första version av en rapport över en miniundersökning ska också lämnas in för s.k. kamratbearbetning. Vilket ju då innebär att jag efter det ska göra en kamratbearbetning på någon annans undersökning.

Men när detta är gjort återstår bara den sista delkursen, VFU:n… (Alltså verksamhetsförlagd utbildning.) Och den ska då egentligen vara fem veckors arbete på heltid och utmynna i en rapport som motsvarar en B-uppsats…

Puh… Vi får väl se hur det går med det…

Jag vet i alla fall att jag ska göra någon form av textanalys på webbtexterna för Linnéuniversitetets utbildningsprogram. Sannolikt någon jämförelse, mellan fakulteter kanske, och kanske en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod.

Den stora frågan är ju bara när jag ska göra det… Nästa kursträff är den 19 maj, och då ska vi ha någon slags genomgång av en första version av våra rapporter…

 

Avslutar med en bild jag tycker är väldigt rolig! 😀



Borde plugga en stund till, men… #blogg100

Det här med att vara deltidsstudent och jobba samtidigt är inte alltid så lätt. Särskilt när man lite glatt anmäler sig till en kurs, gör inträdesprov en hel lördag i maj(!), kommer in och så påbörjar kursen.

Och ungefär då upptäcker man att det visst inte var nån liten 7,5 hp-kurs man anmält sig till, utan det är en seriös 30 hp-kurs som går på halvfart över ett helt läsår.

Ooops! tänker man då, och bara hoppas man ska hinna, kunna, orka med kursen. Och hittills har det faktiskt gått. (peppar, peppar…)

Men nu är man då där vid någon slags avgörande punkt för make it or brake it, känns det som.

På är det lördag en av två träffar den här terminen, och det opponeras på rapporter och pratas VFU. Gångna helgen var det två inlämningar (skulle varit tre, men vi fick lite mer tid för den ena), inför kommande helgen, då.

Och nu ska man då förbereda en opposition. Och den jag ska opponera på är jättebra, intressant med djupanalys, och det finns inte så mycket att säga. Det är väl kanske ”den akademiska skrivkonventionen” som det kanske brister lite i, men i övrigt väldigt bra.

Och så tänker jag då på min skrivna, och känner mig väldigt … ja, inte så positiv till den. Ytlig, löper inte hela vägen ut i resonemanget i analysen, osv. Dock helt enligt akademisk konvention (skulle jag säga)… Och det är inte riktigt mitt ämne, jag kan det inte på djupet, om jag behöver förklara så kommer det nog kanske inte gå så bra. Åh, jag måste läsa på den, så jag vet vad jag skrivit!!!

Puh.

Min ambition med kursen är att klara den. Punkt slut. Jag vill gå den, jag vill klara den, men jag har ingen möjlighet att lägga den tid som det är sagt den ska ta – dvs halvtid.

Och så jobba heltid… Nej, det fixar inte jag.

Men, nu gäller det att hålla ut, att komma igenom kursen (först och främst helgen!) och så fixa sista inlämningarna innan det är dags för ”VFU på hemmaplan” (som då egentligen ska vara fem veckor på heltid!).

Ojojoj…

Men nu. Fokus.

Jag har skrivit lite jag ska säga på opponeringen. Jag behöver läsa den igen. Jag måste läsa på min egen. Och sen är det väl bara att ta ett djupt andetag.

Vilken tur att jag ska på ACT-kurs hela förmiddagen imorgon…

Tänk andas. Tänk närvaro. Tänk mindfulness.

Puh.