Det här med att vara deltidsstudent och jobba samtidigt är inte alltid så lätt. Särskilt när man lite glatt anmäler sig till en kurs, gör inträdesprov en hel lördag i maj(!), kommer in och så påbörjar kursen.
Och ungefär då upptäcker man att det visst inte var nån liten 7,5 hp-kurs man anmält sig till, utan det är en seriös 30 hp-kurs som går på halvfart över ett helt läsår.
Ooops! tänker man då, och bara hoppas man ska hinna, kunna, orka med kursen. Och hittills har det faktiskt gått. (peppar, peppar…)
Men nu är man då där vid någon slags avgörande punkt för make it or brake it, känns det som.
På är det lördag en av två träffar den här terminen, och det opponeras på rapporter och pratas VFU. Gångna helgen var det två inlämningar (skulle varit tre, men vi fick lite mer tid för den ena), inför kommande helgen, då.
Och nu ska man då förbereda en opposition. Och den jag ska opponera på är jättebra, intressant med djupanalys, och det finns inte så mycket att säga. Det är väl kanske ”den akademiska skrivkonventionen” som det kanske brister lite i, men i övrigt väldigt bra.
Och så tänker jag då på min skrivna, och känner mig väldigt … ja, inte så positiv till den. Ytlig, löper inte hela vägen ut i resonemanget i analysen, osv. Dock helt enligt akademisk konvention (skulle jag säga)… Och det är inte riktigt mitt ämne, jag kan det inte på djupet, om jag behöver förklara så kommer det nog kanske inte gå så bra. Åh, jag måste läsa på den, så jag vet vad jag skrivit!!!
Puh.
Min ambition med kursen är att klara den. Punkt slut. Jag vill gå den, jag vill klara den, men jag har ingen möjlighet att lägga den tid som det är sagt den ska ta – dvs halvtid.
Och så jobba heltid… Nej, det fixar inte jag.
Men, nu gäller det att hålla ut, att komma igenom kursen (först och främst helgen!) och så fixa sista inlämningarna innan det är dags för ”VFU på hemmaplan” (som då egentligen ska vara fem veckor på heltid!).
Ojojoj…
Men nu. Fokus.
Jag har skrivit lite jag ska säga på opponeringen. Jag behöver läsa den igen. Jag måste läsa på min egen. Och sen är det väl bara att ta ett djupt andetag.
Vilken tur att jag ska på ACT-kurs hela förmiddagen imorgon…
Tänk andas. Tänk närvaro. Tänk mindfulness.
Puh.
Annikas blogg 